För första gången tror jag att jag upplevt det jobbigt att ha gått ner i vikt. Den känslan var tack och lov kortvarig, menar, vem fan vill inte gå ner i vikt?? Det är ju det jag lever för. Typ.

För några dagar sedan provade jag min studentklänning jag hade förra året, bara för att känna smaken av studenten igen. {Long story short - jag går ett fjärde år i gymnasiet, tog studenten förra året men går ett år till så det blir ännu ett studentfirande, haha.} Hade tänkt mig samma klänning som förra året bara för att jag inte orkade med hetsen att leta ny klänning, sååå, jag provade den igen. För stor. Det är en axelbandslös sådan med en korsettliknande överdel och den ramlade i princip rakt ner när jag dragit upp dragkedjan i sidan. Fuuu. Att sy in den skulle inte bli snyggt eftersom jag 1 - är kass på att sy, och 2 - det där korsetthelvetet sätter ändå käppar i hjulen så..

Köpa ny klänning allså! Otaggat. Fast, måste jag välja mellan att gå upp dessa kilon eller köpa ny klänning så vet vi nog alla vad jag väljer, haha!

Det är minus 6,3 kilo på 4 månader. Rätt lite när man pratar siffror, men ganska mycket om man tänker på att jag knappt ansträngt mig alls. Inte tränat nånting förutom sprungit två gånger under dessa 4 månader samt korta promenader i vårsolen. Har haft en ätarvecka då allt gick ner, men annars har jag inte ens känt mig sugen på mat. Inte räknat kalorier, inte planerat måltider, bara levat och ändå gått ner så pass i vikt. Nöjd och tänker fortsätta så!