Nattprat
Kategori: [Everyday Notes]
| Kommentera
2012-01-29 | 03:36:15
03.07
Har inte tagit min medicin ordentligt den senaste veckan. Har tagit kvällsdosen av Seroquel två dagar sedan förra måndagen tror jag. Ingen Zyprexa, inget Sertralin. Noll, zero, none. Vet att viktökning och ökad aptit är vanliga biverkningar på alla tre mediciner och vet också kompisar som gått ner i vikt när de slutat med sina antidepressiva. Och ja, jag är störd och desperat, så att sluta ta mediciner var inte så svårt beslut. Men utsättningssymptom - HEJSAN! Vanligen ska man ju minska successivt, men jag är inte så vanlig av mig.
Utsättningssymptom varav de fetmarkerade jag känner av
Känslomässig instabilitet •• Känslor av elchocker •• Känna dig lättretlig •• Brännande känsla •• Balansproblem •• Hjärtklappningar •• Synstörningar •• Ångestkänsla •• Illamående •• Huvudvärk •• Skakningar •• Kräkningar •• Irritabilitet •• Darrningar •• Förvirring •• Ångest •• Diarré •• Yrsel •• Oro
Sömnbesvär (livliga drömmar, mardrömmar, sömnlöshet)
Avvikande sinnesförnimmelser som myrkrypningar
Svettning (inklusive nattliga svettningar)
Känslomässig instabilitet •• Känslor av elchocker •• Känna dig lättretlig •• Brännande känsla •• Balansproblem •• Hjärtklappningar •• Synstörningar •• Ångestkänsla •• Illamående •• Huvudvärk •• Skakningar •• Kräkningar •• Irritabilitet •• Darrningar •• Förvirring •• Ångest •• Diarré •• Yrsel •• Oro
Sömnbesvär (livliga drömmar, mardrömmar, sömnlöshet)
Avvikande sinnesförnimmelser som myrkrypningar
Svettning (inklusive nattliga svettningar)
Huvva, klockan äe strax halv fyra. Nattetid. Ja, varken vill, kan eller vågar sova. Vill inte eftersom jag har ätit som en flodhäst idag och bara gått effektiv promenad i ca 45 min + strosat i butiker. Och så 20 armhävningar. Kommer inte våga vågen imorgon..!!! Kan inte sova, ja, utsättningssymptom som sagt, plus att jag sov för länge imorse. Ej trött. Vågar inte eftersom vågen kommer få spader imorgon. Sover jag så sänks min förbränning.
Men trots att jag är utan medicin så känner jag inte av så mycket försämringar av det psykiska måendet. Lite fler imaginära personer har varit på besök men det kan jag kontrollera. Fast, har heller inte utsatt mig för så många "farliga" situationer - som att gå i trappor, äta mat med andra personer än famlijen, se triggande videor/bilder eller baciller och bakterier. Hatarhatarhatar att måsta öppna offentliga dörrar, låna böcker på bibblioteket, trycka på stoppknappar på bussen/knappar för kölapp, etcetera. Ger mig ångest och äckelkänslor. Ingen som tvingat i mig mat heller - det är något som skulle få min ångest att skjuta i höjden.
Har samtal med psykoterapeuten på måndag, ska jag nämna att jag inte tagit medicinerna? Vet inte..
Känner för övrigt starkt behov att göra om här, designmässigt alltså. Blir nån dag framöver. Har de senaste dagarna känt mig så okreativ bara. Och ni vet, dålig på att ta tag i saker. Hur som, förbered er på makeover här inne. Nån gång...
Nu ska jag spela mobilspel tills jag somnar och samtidigt be till gudarna att vågen är på min sida imorgon. Fan vad jag ska be alltså. Lär behövas.
Natti.
Men trots att jag är utan medicin så känner jag inte av så mycket försämringar av det psykiska måendet. Lite fler imaginära personer har varit på besök men det kan jag kontrollera. Fast, har heller inte utsatt mig för så många "farliga" situationer - som att gå i trappor, äta mat med andra personer än famlijen, se triggande videor/bilder eller baciller och bakterier. Hatarhatarhatar att måsta öppna offentliga dörrar, låna böcker på bibblioteket, trycka på stoppknappar på bussen/knappar för kölapp, etcetera. Ger mig ångest och äckelkänslor. Ingen som tvingat i mig mat heller - det är något som skulle få min ångest att skjuta i höjden.
Har samtal med psykoterapeuten på måndag, ska jag nämna att jag inte tagit medicinerna? Vet inte..
Känner för övrigt starkt behov att göra om här, designmässigt alltså. Blir nån dag framöver. Har de senaste dagarna känt mig så okreativ bara. Och ni vet, dålig på att ta tag i saker. Hur som, förbered er på makeover här inne. Nån gång...
Nu ska jag spela mobilspel tills jag somnar och samtidigt be till gudarna att vågen är på min sida imorgon. Fan vad jag ska be alltså. Lär behövas.
Natti.
Irritabilitet
Mathat.
Kategori: [Everyday Notes]
| Kommentera
2012-01-17 | 01:31:43
Jag kan känna sug efter mat, att jag vill äta nånting. På ett normalt, bra och friskt sätt. Men när jag väl öppnar kylskåpsdörren så är det inget som tilltalar mig. Inte heller i skafferiet eller frysen. Läser skolmatsedeln och funderar och planerar, förbereder mig. Hur mycket jag ska äta, om det är potatis eller pasta imorgon, om jag ska ta den vegetariska maten eller inte. Så att jag slipper så i den långa och stressiga matkön och bestämma sånt. Men det blir ett enkelt beslut - inget verkar gott och inget tilltalar mig. Jag känner bara avsky inför all mat. Vårrullar, nej, Potatis, nej. Lasagne, nej. Palt, nej. Fruktsallad, nej. Glass, nej. Yoghurt, nej.
# § % ¤ < @ £ • B R A I N F U C K • £ @ < ¤ % § #
Navelpiercing - cheerio!
Kategori: [Everyday Notes]
| Kommentera
2012-01-11 | 23:40:49
Yes, där åkte navelpiercingen. Det känns tomt utan och jag har velat i dagar om jag ska ta ut den och låta den läka ihop eller inte. Men för tusan, det är fan inte snyggt med en dåligt placerad och irriterad navelpiercing. Vill så himla gärna ha en snygg knapp på magen, men har så himla mycket ärrvävnad där nu... Hört att det går att pierca trots ärrvävnad, bara att det ska göra ondare. Men hey, är jag rädd för smärta? Nono. Snarare att jag söker den... o_O
Annars då?
Annars då?
- Mina läppar har haft en tonad blålila färg idag. 10 poäng till mig!
- Mamma peakade att jag skulle se en dokumentär om sockerberoende. Jaha, tack då. (Vet fortfarande inte vad hon menade med det dock. Kan vara allt ifrån att hon tycker jag är sockerberoende, till att jag tänker för mycket på min vikt, till att jag är överviktig, till att jag dricker för mycket läsk..... Thanks anyway.)
- Mina nagelband är fortfarande såriga, blödande och onda. Tror det är tvångsbeteende och smärt-sökandet kombinerat som gör att jag rycker nagelband.
- Är på min högsta vikt nånsin {gångra 30 x 2 och lägg på lite till} och jag känner bara DÖ DÖ DÖ.
I huvudet
Kategori: [Everyday Notes]
| Kommentera
2012-01-11 | 01:06:18
. . . Kanske bör man knåpa ihop och skriva ut ett schema för vägning och vikt. Morgonvikt är givet, men sen funderar jag på att tvinga mig själv till kvällsvikt också. Så kanske jag äter mindre. Hatar hatar hatar höga siffror. Vikt mitt på dagen också? Ska fundera på saken.
. . . Bara äta grönt i skolan? Gröna saker. Sallad, spenat, gurka, äpple, avoccado, broccoli, bönor, päron, druvor, etc. Nog för att jag bara tycker om hälften av det jag nyss rabblade. Äh, gör ju saken bara ännu lättare.
. . . Och piller såklart. Har två burkar äppelcidervinäger-piller hemma, en del Fiber+ också, kanske några random höj-ämnesomsättningen-piller också om jag letar. Piller, grönt och vatten, ohyes!
. . . Fick i uppdrag av psykologen att själv ringa till Freja - ätstörningsenheten här i Umeå. Skulle säga "Hej, jag skulle vilja disskutera behandlingsalternativ". Känner bara rädsla till en miljon, massvis med ångest och ännu mera press att rasa i vikt (dom kan väl inte ta emot en knubbig liten tjej som bara äter på fel tider och fel saker?). Fuck life.
. . . Bara äta grönt i skolan? Gröna saker. Sallad, spenat, gurka, äpple, avoccado, broccoli, bönor, päron, druvor, etc. Nog för att jag bara tycker om hälften av det jag nyss rabblade. Äh, gör ju saken bara ännu lättare.
. . . Och piller såklart. Har två burkar äppelcidervinäger-piller hemma, en del Fiber+ också, kanske några random höj-ämnesomsättningen-piller också om jag letar. Piller, grönt och vatten, ohyes!
. . . Fick i uppdrag av psykologen att själv ringa till Freja - ätstörningsenheten här i Umeå. Skulle säga "Hej, jag skulle vilja disskutera behandlingsalternativ". Känner bara rädsla till en miljon, massvis med ångest och ännu mera press att rasa i vikt (dom kan väl inte ta emot en knubbig liten tjej som bara äter på fel tider och fel saker?). Fuck life.
Finkalas
Kategori: [Everyday Notes]
| Kommentera
2012-01-07 | 16:03:36
Familjen ska ikväll till moster på middag och gofika. Självklart känns det bara överväldigande. Äta mat, vara trevlig och glad, visa att man uppskattar kvällen, busa med barnen, vara vuxen med de vuxna. SAMTIDIGT. Ja, kusiner och barn är också bjudna. Kusiner som är mer nyfikna än Nicke Nyfiken själv. Det är bara 100% omöjligt att kvällen kommer kunna passera utan ;
Visst går det bra att sätta på leendet och ljuga ihop en historia att jag mår jättebra och att maten inte bekymrar mig längre, att jag älskar min behandling och kommer gå ut gymnasiet med endast MVG'n. Sånt är jag van vid.
Men för i helvete - jag vill bara slippa undan nyfikna frågor, matbord fyllda till bistningsgränsen av både folk och mat, påklistrade leenden och lögner om att allt är bra. Låt mig bara vara.
"Hur går det med maten nu?", "Du ser ut att må bättre!", "Hur går behandlingen?", "Går skolan bra?"
. . . e t c e t e r a . . .
. . . e t c e t e r a . . .
Visst går det bra att sätta på leendet och ljuga ihop en historia att jag mår jättebra och att maten inte bekymrar mig längre, att jag älskar min behandling och kommer gå ut gymnasiet med endast MVG'n. Sånt är jag van vid.
Men för i helvete - jag vill bara slippa undan nyfikna frågor, matbord fyllda till bistningsgränsen av både folk och mat, påklistrade leenden och lögner om att allt är bra. Låt mig bara vara.
24 timmar på repeat
Kategori: [More than just words]
| Kommentera
2012-01-03 | 03:29:49
Är ångestfylld mer eller mindre hela dagarna numera. Försöker hitta ord som kan beskriva pinan, men jag hittar inga.
Istället gråter jag bort ångesten. Jag städar garderoben och organiserar om trots att den redan är så ren och organiserad den kan bli i tron om att ångesten ska lätta men effekten blir den motsatta. Jag fattar pincetten och börjar rycka bort nagelbanden och innan jag ens hinner blinka så har det gått en timme och här sitter jag med 10 blödande, svidande och såriga fingertoppar samt ett par helt bortrivna tånaglar och därmed konstant fysisk smärta som inte kommer försvinna under de närmsta tre dagarna. Ångesten är dock borta.
Med ångesten någorlunda under kontroll så försöker jag än en gång att formulera ett par beskrivande ord. Jag tar upp dagboken och börjar lugnt och sansat att föra ner tankar och känslor på papper. Hur mycket jag vill stanna tiden, hur gärna jag vill väga 53 kilo igen och därefter bara frågetecken, frågeteckan, frågetecken. Jag förstår mig inte på livet. Varför kom jag inte med någon instruktionsbok som alla andra fysiska ting här i världen? Jag hamnar åter igen i gråt och även ångesten blossar upp. Efter ytterligare en halvtimmes inre panik ger jag upp den här dagen och stänger mina ögonlock. Somnar om jag har tur.
Drömmer konstiga drömmar. Hur jag blir tvångsinlagd, träffar märkliga människor, ser oförklarliga symboler överallt. Vaknar i ett ryck och till mitt stora hat så är plötsligt en ny dag inledd.
Vad ska jag äta till frukost? Om jag tar juice så måste jag skippa mackan. Eller ska jag ta fil? Medicinen tar jag i alla fall. Ska jag ta jeansen idag eller strumpbyxor? Varför ligger hårborsten på fel hylla? Jag har en känsla att jag drömde nåt om tvångsinläggning, men minns inte helt. Vad ska jag nu göra, jag har städat mitt rum trettio gånger redan. Ser TV. Halvlägger mig i sängen med datorn. Himmel så trött jag är! Ska bara blunda i två sekunder! - - - - - - - Va, sov jag? Fan, det är middag, vill inte, vill inte, vill inte. Jag tar bara lite pasta. Jaha, fort var den uppäten - jag är så jävla hungrig!! Tar bara liiite till. Men dricker vatten förståss. Allt annat är onödiga kalorier. Helvete, varför åt jag dom där tre extra köttbullarna? Och den där såsen som egentligen bara består av grädde? Är jag helt från vettet eller? Har jag bloggat något idag? Juste, måste tvätta. Hamnar framför TV'n igen. Ser Biggest Looser - kan dom så kan jag! Typ. Kvällsfika och mamma tar fram chokladasken. Ska. Bara. Ta. En. Bit. Och där slank visst ett par pepparkakor ner. Har också tappar räkningen på chokladen. Helvete, helvete, helvete. Kvällsmedicinen intas i alla fall, den har jag koll på. Säger godnatt till familjen och går upp på rummet.
Tar fram datorn och ser en dokumentär på Youtube om en tjej som har en dödlig sjukdom. Tänker på min bästa vän som är så viktig för mig. Dö inte, dö inte, dö inte! Hinner också tänka tanken (för femhundratrettiosjätte gången) - vad skulle hända om jag dog? Vad skulle hända om pappa dog? Om pappa dog skulle jag dö.
Och så är jag framme i samma situation som inlägget började i, fast ett dygn senare. Jag försöker åter igen att hitta ord som kan beskriva pinan. Ångesten, oron och sorgen. Jag hittar inga. Istället gråter jag bort ångesten. Jag städar garderoben än en gång. Jag fattar pincetten och börjar rycka bort nagelbanden.
När ska detta hamsterhjul till liv stanna av så jag hinner leva?
Istället gråter jag bort ångesten. Jag städar garderoben och organiserar om trots att den redan är så ren och organiserad den kan bli i tron om att ångesten ska lätta men effekten blir den motsatta. Jag fattar pincetten och börjar rycka bort nagelbanden och innan jag ens hinner blinka så har det gått en timme och här sitter jag med 10 blödande, svidande och såriga fingertoppar samt ett par helt bortrivna tånaglar och därmed konstant fysisk smärta som inte kommer försvinna under de närmsta tre dagarna. Ångesten är dock borta.
Med ångesten någorlunda under kontroll så försöker jag än en gång att formulera ett par beskrivande ord. Jag tar upp dagboken och börjar lugnt och sansat att föra ner tankar och känslor på papper. Hur mycket jag vill stanna tiden, hur gärna jag vill väga 53 kilo igen och därefter bara frågetecken, frågeteckan, frågetecken. Jag förstår mig inte på livet. Varför kom jag inte med någon instruktionsbok som alla andra fysiska ting här i världen? Jag hamnar åter igen i gråt och även ångesten blossar upp. Efter ytterligare en halvtimmes inre panik ger jag upp den här dagen och stänger mina ögonlock. Somnar om jag har tur.
Drömmer konstiga drömmar. Hur jag blir tvångsinlagd, träffar märkliga människor, ser oförklarliga symboler överallt. Vaknar i ett ryck och till mitt stora hat så är plötsligt en ny dag inledd.
Vad ska jag äta till frukost? Om jag tar juice så måste jag skippa mackan. Eller ska jag ta fil? Medicinen tar jag i alla fall. Ska jag ta jeansen idag eller strumpbyxor? Varför ligger hårborsten på fel hylla? Jag har en känsla att jag drömde nåt om tvångsinläggning, men minns inte helt. Vad ska jag nu göra, jag har städat mitt rum trettio gånger redan. Ser TV. Halvlägger mig i sängen med datorn. Himmel så trött jag är! Ska bara blunda i två sekunder! - - - - - - - Va, sov jag? Fan, det är middag, vill inte, vill inte, vill inte. Jag tar bara lite pasta. Jaha, fort var den uppäten - jag är så jävla hungrig!! Tar bara liiite till. Men dricker vatten förståss. Allt annat är onödiga kalorier. Helvete, varför åt jag dom där tre extra köttbullarna? Och den där såsen som egentligen bara består av grädde? Är jag helt från vettet eller? Har jag bloggat något idag? Juste, måste tvätta. Hamnar framför TV'n igen. Ser Biggest Looser - kan dom så kan jag! Typ. Kvällsfika och mamma tar fram chokladasken. Ska. Bara. Ta. En. Bit. Och där slank visst ett par pepparkakor ner. Har också tappar räkningen på chokladen. Helvete, helvete, helvete. Kvällsmedicinen intas i alla fall, den har jag koll på. Säger godnatt till familjen och går upp på rummet.
Tar fram datorn och ser en dokumentär på Youtube om en tjej som har en dödlig sjukdom. Tänker på min bästa vän som är så viktig för mig. Dö inte, dö inte, dö inte! Hinner också tänka tanken (för femhundratrettiosjätte gången) - vad skulle hända om jag dog? Vad skulle hända om pappa dog? Om pappa dog skulle jag dö.
Och så är jag framme i samma situation som inlägget började i, fast ett dygn senare. Jag försöker åter igen att hitta ord som kan beskriva pinan. Ångesten, oron och sorgen. Jag hittar inga. Istället gråter jag bort ångesten. Jag städar garderoben än en gång. Jag fattar pincetten och börjar rycka bort nagelbanden.
När ska detta hamsterhjul till liv stanna av så jag hinner leva?