·· Min terapeut ska få andra arbetsuppgifter och jag kommer måsta byta kontakt.
·· Måste troligast söka ett till sommarjobb då jag bara får jobba helger på det jag redan fixat.
·· Fick se 66,8 på vågen här om dagen. Lägsta under 2O12 och säkert lägsta på cirka ett år också!
·· Kom inte till skolan idag, som alla andra dagar.
·· Längtar efter kärlek men undrar om jag kan hantera den.
·· Har ätit 5 russin, 1,5 dl blomkålssoppa och 8 rutor marabouchoklad idag.
·· Kommer troligast gå ut gymnasiet med 4 IG istället för alla MVG.
·· Jag är en allmänt vilsen flicka.

( H J Ä L P )

Imorgon är det meet-up hos en kompis ett par mil utanför Umeå. Tjejer från förra gymnasieklassen. Sådana som flyttat till STHLM men som är på hembesök och som jag inte träffat på evigheter och som jag saknar så att det gör ont. Andra som bor kvar i stan men som jag ändå håller nära om hjärtat. En av dem är en känslokall bitch som var min kompis men numera dejtar mitt ex, men dom andra girls'en verkar gilla henne ändå. I don't.

Kommer bli tåg till denna lilla håla utanför Umeå och redan där stöter jag på problem. Vad ska jag betala tågbiljetten med?? Är snuspank och de stackars kronor jag har ska räcka hela månaden, och den har just bara börjat. Föräldrarna mina erbjuder sig att sponsra tågbiljetten om jag vill fara, men frågan är ju bara om jag vill det. Klart jag vill träffa hemvändarna. Mer än gärna och med hela hjärtat! Vill dock inte träffa ma bitch {låt oss kalla henne F}, vill inte äta massa middag och god efterrätt vilket enligt planerna som smids kommer att intas, och... Nä, det var nog allt. Men F gör mig så himla osäker. Det känns som att jag ser rakt igenom henne, hennes falskhet och kalla ton och på två röda så börjar jag tvivla på hela sällskapet. Trots att dem ligger mig varmt om hjärtat.

När F blev tillsammans med mitt ex.. Oh lord, så respektlös hon var. Vi gick i samma klass då {så även mitt ex} så jag kunde ju på inget sätt alls undvika dem. Och F, vi som var vänner, hon kunde i alla fall ha gett mig ett litet "Jag förstår om det känns obekvämt, och ber om ursäkt för det, men man kan inte styra över vem man faller för, visst?" och vips så hade hela situationen avdramatiserats och vi hade varit lite mer okej, hon och jag. Men icket. När jag och några andra frågade henne om hon och mitt ex hade nåt på gång så skrattade hon bort det hela och nekade. Ett par veckor senare ser jag en bild av dem på Facebook där de bokstavligen ligger i en soffa och slickar på varandra. Ett par dagar senare offentliggör de deras relation och månaderna därefter är de som kaniner. I och med att vi har många gemensamma kompisar så hamnade vi på en del fester och diverse "kompishäng" tillsammans och F och mitt ex är så fruktansvärt oförskämda och har sex lite var stans och agerar som om inte jag fanns. Till och med andra vänner tyckte de var ofärskämda...

Kan ni tänka er att jag inte är så stort fan av henne? Hon har än inte sagt ett endaste ord till mig om hela situationen, utan spelar som om vi vore bästisar och allt var fint. Det är inte det att jag bryr mig om eller saknar mitt ex, nono, han är ett jävla punghuvud. Känner snarare att det är jobbigt att umgås med mina andra före detta klasskompisar då F är med, vilket hon alltid är. Som nämnt, det känns som att jag hamnar utanför och jag sitter hela kvällen och bara genomskådar henne, det hon gör och det hon säger.

Jag tenderar verkligen att skriva noveller när jag väl skriver. Bryr mig inte för fem öre - att skriva vet jag avlastar mitt tänkande. Det är snarare så att ingen läser, men det är inte direkt som att jag har tusentals läsare annars så. Och det är inte heller mitt mål så.

Hur som. Det var den där meet-up'en imorgon ja. Tror fan inte jag ska fara. Istället för att åka tåg, äta fet mat och umgås med F i timmar så kan jag ägna dagen åt att städa och gå långpromenad, alternativt en joggingrunda. Ska försöka vända på mina stackars kronor och se om jag har råd med en månads gymkort. Är i enormt behov kan jag lova. Och ärligt talat så lägger jag hellre mina pengar på gymkort än på umgänge, mat och fest.

Bråkade med systrarna idag och kände hur vreden och frustrationen bara växte och växte. Hade planerat TV-kväll men jag gav mig ut på årets första springtur istället. Springa bort ilskan, och kalorier för den delen. Två flugor i en smäll!

Tog mig 6,8km frammåt på 53 minuter. Och då vilade jag, alltså gick snabbt, knappt 8 minuter på hela den sträckan. Bra gjort för att vara fet och otränad som jag. Enligt iForm's mätverktyg gick jag cirka 461 kalorier minus under de 53 minutrarna. Räknat då på att jag sprang hela tiden, så dra bort litegrann från kaloriantalet då. Blev av med ilskan och brände kalorier. Vinst!

Klockan drar mot 02.15, huvudet värker och jag borde sova. Har inte tagit min Imovan ikväll, som läkaren ordinerade förra veckan för min sömn. Eller icke-existerande sömn, snarare. Hon skulle ringa mig i veckan (har inte ringt än) för en kort utvärdering och jag har verkligen slarvat med medicinen. Det är något med småtimmarna som lockar mig. Ligga vaken, tyst i huset, ensam, se serier, läsa Cosmo, surf the Internet, skriva... Varför ska det vara så svårt att ändra ett beteende...????