Bråkade med systrarna idag och kände hur vreden och frustrationen bara växte och växte. Hade planerat TV-kväll men jag gav mig ut på årets första springtur istället. Springa bort ilskan, och kalorier för den delen. Två flugor i en smäll!

Tog mig 6,8km frammåt på 53 minuter. Och då vilade jag, alltså gick snabbt, knappt 8 minuter på hela den sträckan. Bra gjort för att vara fet och otränad som jag. Enligt iForm's mätverktyg gick jag cirka 461 kalorier minus under de 53 minutrarna. Räknat då på att jag sprang hela tiden, så dra bort litegrann från kaloriantalet då. Blev av med ilskan och brände kalorier. Vinst!

Klockan drar mot 02.15, huvudet värker och jag borde sova. Har inte tagit min Imovan ikväll, som läkaren ordinerade förra veckan för min sömn. Eller icke-existerande sömn, snarare. Hon skulle ringa mig i veckan (har inte ringt än) för en kort utvärdering och jag har verkligen slarvat med medicinen. Det är något med småtimmarna som lockar mig. Ligga vaken, tyst i huset, ensam, se serier, läsa Cosmo, surf the Internet, skriva... Varför ska det vara så svårt att ändra ett beteende...????