Jobbar imorgon. Otaggad som i helvete. Enda anledningen jag jobbar helger är för att få den där rackarns lönen...

Noooo, PEPPA PEPPA!

Positivt med jobb
· Jag har för vana att "jobba in" lunchen och sluta tidigare. Läs: strunta i lunchen helt och sluta tidigare.
· Jag får utlopp för mitt behov att fixa och ställa i ordning saker rakt, symetriskt och perfekt.
· Jag går upp och ner för trappor och fram och tillbaka väldigt mycket.
· Jag blir rikare än bara studiebidraget.

Bella i Breaking Dawn! Haha well, jag antar att det är den digitala tekniken som gör det möjligt att porträttera henne på det sättet. Så smal och undernärd menar jag. Insjunkna kinder, beniga axlar, skulderblad och ryggkotor som sticker ut ur huden...

Det läskiga är. Jag är inte 100% övertygad om att jag tycker det är vackert längre. Betyder det att min syn på människokroppen generellt håller på att "normaliseras"? Betyder det att jag håller på att bli frisk, normal, neutral, whatever..? Det skrämmer mig.

Tills jag vet säkert så intalar jag mig själv om att det är vackert. Som konst. För det är det. En smal människokropp är konst för mig, vacker eller inte - det är konst.

Det är så upp-och-ner allting.

Ångest. Vaken småtimmarna. Vankar av och an. Tänker dåliga tankar. Somnar mot morgonen. Drömmer kusliga drömmar. Kliver upp kring 11 och tar en liten frukost. Ledig från skolan. Trött, och sover nu och då ett par timmar under dagen. Gör inget vettigt. Slösurfar. Middag. TV. Kvällsfika. Borde gå i säng. Borde sova. Kan inte sova. Får ångest igen. Timmarna går. Somnar.

Imorgon ska jag på bio med några vänner. Vi har en mail-konversation på Facebook alla fyra, och de planerar att äta middag innan. Jag totalvägrar. Läser deras inlägg om vad de ska beställa för något. En länk kommer upp - menyn. Klickar. Läser; Pasta Alfredo, bacon- och ostburgare, vitlöksmarinerad lax, 200g oxfilé och potatisgratäng, BBQ-glaserade ribs med cole slaw och strips.....

Blir åksjuk. Får svårt att andas. Yr.
Inget av det låter gott.

Blir bara så... Både förfärad över.. över all mat jag ser framför mig när jag läser menyn. Att folk faktiskt äter sånt. Betalar dyrt och äter med glädje. Blir också förfärad över varför mitt förhållande till något så basalt som mat tagit en så underlig vändning.

Ska gå och ta ett glas vatten.

01:28 en onsdagnatt.
En timme och 28 minuter för mycket.

Målar vattenfärger.
Det är tårar, sorg och mörker. För mycket.

Är vilsen.
Vilken väg tar man när alla redan är tagna?

Gråter.
För mycket.

Ångrar.
För mycket.

Lever.
För lite.