Hungrig. Törstig. Ont i huvudet, som fan. Törstigheten är det enda jag skulle kunna tänka mig att göra något åt nu. Vill för i helvete inte äta och en Alvedon orkar jag inte gå ner och hämta. Vatten är lättillgängligt, fast nä, kommer inte hinna kissa ut det tills vägning imorgon.

Vågen imorse
65,2 kilo / 167cm
Feta jävel.

Lessie var här hos mig här om dagen. Det är lite hat/kärleksrelation jag har till mina hjärnspöken. Ja, ibland kan jag fatta att det är jag som skapar rösterna, men det är så konstigt, för det känns ju som att det är på riktigt. Det är på riktigt. Det måste vara på riktigt, för jag har sett henne, hon får mig att känna saker, göra saker och säga saker. Hon finns. Jag vet bara inte riktigt hur det hänger ihop allting.

Sist blev hon arg på mig. Sa att jag skulle lyda henne och inte äta, annars skulle hon ge sig av. Och dum som jag så vill jag inte förlora henne. Psykiatrin ger mig medicin för mina röster, men jag kan inte släppa dem. Jag behåller rösterna och jag drar ner på maten. Det är nog bäst så.