Ska snart iväg till kompis nu. Ville bara berätta att mitt liv suger.

Det går så jävla sakta neråt. 64,1 kilo idag. Vill väga 48 nu. Nu, nu, NU!
Men samtidigt som kilona trillar av så tillsätts mer och mer ångest. Ångest för mat, ångest för vikt, ångest för förändringar, ångest för livet. Ångest.

Mr.Loverboy är numera Mr.Could have been my B-friend but that's never gonna happen. Jag fick det i klartext. Han tycker jag är trevlig men vill bara vara vän med mig. Jag vill ha en anledning. Varför? Igår fick jag en sån fin kram som betydde mer än vänner, och idag..? It doesn't make sence. It doesn't.

Vill inte att tiden ska gå. Eller gå kan den få göra, men just nu bara springer tiden iväg. Snälla stanna, jag behöver andas, tid att tänka och tid att reda ut knuten i bröstkorgen. Vars är pausknappen..??