Jag är för frisk för att bli inlagd.
Men för sjuk för att fungera normalt här i världen.

Snart 19 och har aldrig haft jobb, kommer säkerligen inte ha något heller. Orkar inte med sånt. Är för sjuk för sånt. Men för frisk för att ha en anledning att på heltid kunna fokusera på att må bättre. Istället blir det halvdant gjort och det drar ut på tiden. Om det ens blir gjort över huvud taget. Kan inte direkt säga att jag känner mig friskare nu än för ett år sedan. Oh no, verkligen inte.

Vissa dagar tänker jag att det vore bättre att väga 42 kilo och ha BMI 15. För då skulle det synas på mig att jag var sjuk, då skulle jag ha en anledning till att aldrig haft jobb, exempelvis. "Ja, men det är ju för att hon är och har varit sjuk". Nu tror folk att jag är som vem som helst, klarar allt och mer därtill. Nä, det gör jag inte. Jag är en vek liten flicka som inte alls har hunnit bli den jag ska bli, för jag har varit upptagen med att räkna kalorier. Men det är det ingen som ser. Alltså finns det inte.

Vore SÅ mycket enklare om jag droppade till 42 {JA men för i helvete, gör det då!!} för då skulle jag bli inlagd och då har jag en FET anledning till att vara efterbliven som jag är nu.
Life sucks...