F r e j a
Ursäkta mig?! I vilken värld är det normalt att väga sig morgon och kväll, räkna kalorier tills man stupar, äta 1/3 av vad övriga familjen äter till middag, somna hungrig varje kväll och avstå kompisumgänge på grund av att mat i deras sällskap inte kommer att kunna undvikas. I vilken värld är det normalt? Tell me, snälla.
Jag må vara normalviktig (än så länge) och mensen är som den ska, men jag har fan inte ett värdigt liv som det är nu.
Började gråta och ville springa därifrån på en gång men lyckades sitta kvar. En timme och ett par pappersservetter senare tror jag att jag fått henne att förstå att det här inte är normalt och hon skulle ta upp det på behanlingskonferrensen. Ville flertalet gånger bara rusa därifrån. Oh lord, jag kände mig så ignorerad, nertrampad och orespekterad. Sen när ska man behöva övertala en läkare att man behöver hjälp med sin ätstörning?
Att läkarna förminskar problem har jag egen erfarenhet av. Jag gick ett tag till flertal olika läkare både min egna, vårdcentralens, akutpsyk allt som gick helt enkelt för att ingen verkade förstå eller ta min depression på allvar. Jag var totalt knäckt den perioden eftersom när jag väl ville ha hjälp så blev allting nedtonat istället. Nu harjag inga direkta hopp på läkare. Det är deras åsikt som gäller, man MÅSTE kunna göra sin röst hörd. Sen fick väl ja det tvärt om när det gäller ätstörningen, där var dom däremot jävligt snabba på att fatta beslut. Men av MINA erfarenheter så jo, tyvärr behöver man fan ligga i med att få hjälp med problemen man kommer med. Tyvärr..
Sv:
Okej, men vad skönt att det inte varit så innan iallafall! Men det var bra att det gick fram tillslut och hoppas att du får den hjälp som du förtjänar:)Tycker att alla med någon sorts ätstörningsproblematik eller annat också för den delen borde få den hjälp man vill ha utan att ens behöva blinka!
hej fina du. förstår precis hur du känner, inte precis såklart, men kan verkligen relatera. ska själv till en äs mottagning om några veckor. är så jävla nervös att dom kommer säga, nej men gud, det där är normalt... vad händer nu då?
KRAM