Det snyggaste jag skådat på länge har befunnit sig i min närhet. Vandrat omkring i vitt baslinne {det sexigaste en kille kan ha på sig} så musklerna syntes. Han är inte body builder, no-no, utan sådär lagom muskulös. Perfekt. Gjort det han är bäst på; spelat gitarr / bas, fixat ljudet, dragit och kopplat sladdar. Kunskaper är sexigt! Dog som sagt...

Hade det inte varit så fruktansvärt invecklat så hade jag försökt visa honom mer vad jag känner. Vi går i samma klass, och det är så jäkla komiskt - vi har varit totalt 5 par i klassen, och vi är cirka 25 personer allt som allt. Alla hookar upp med varandra {mitt ex går i klassen, och även hans ex}. Känns... fel. Men what to do? Man kan inte bestämma över sina känslor.

Står inte ut med att inte få röra vid honom och vara nära honom. Men å andra sidan så kan det bli så fel om jag visar nåt. Menar, det är så bra nu, han är en bra vän. Men jag vill mer. Tror jag.. ÅH!

Läkaren på vuxenpsyk frågade mig idag;
"Har de nån gång röntgat din hjärna på Bup?"

EEH, VA?....
Nu känner jag mig störd på riktigt. Ätstörd, självskadebeteende, tvång, depression, röster, ångest... När ska det ta slut? Eventuellt höjer de min Zyprexa-dos, eller så byter jag medicin helt. Har dock inte fått någon behandlare än, så än så länge är allt som förr. Vill jag låtsas. Läkaren var för övrigt ett riktigt pundhuvud. Sa inte en enda klok grej under den timme vi satt tillsammans. Idiot-läkare.

Jag har failat som fan idag. Och igår. Jag ska inte göra nå planer för morgondagen, bara äta så lite som möjligt. Blir bättre så, då har jag inget "löfte" att bryta heller. Ska äta Fiber+ en timme innan jag slutar skolan så jag inte far på stan och köpet nåt äckligt och äter. Kanske köpa en kaffe i cafét, om jag behöver bli uppiggad. Bättre det än godis, även om jag inte ens tycker om kaffe.

Åh, känner mig rädd nu. Om jag äter kanske jag blir förgiftad. Kanske sätter i halsen och kvävs. Om jag far ut och springer kanske jag stukar foten. Om jag somnar nu så kanske jag aldrig vaknar. Om jag inte somnar nu så är jag för trött imorgon. Om jag gör som jag lovat och följer med ut på krogen imorgon så kanske jag gör bort mig totalt bland massa människor. Om jag istället sitter hemma imorgonkväll så är det safe för min egen del, men jag sviker min vän. Om jag är glad så kommer folk tro att det är bra med mig. Om jag berättar för mycket på bedömningssamtalet på vuxenpsyk så kommer jag ångra mig senare. Om jag berättar för lite kommer jag aldrig ur detta. Om jag inte äter blir jag tillslut inlagd. Men om jag äter blir jag tjockare. Om, om, om...

Det låter så jävla patetiskt detta, men om jag fick välja helt själv, utan att bry mig om en endaste annan människa, då skulle jag stänga in mig på rummet och inte göra någonting alls. Inte äta, inte umgås, inte träna, inte skada mig... Vad jag än gör så kommer något hända. Så rädd...

There's this guy. Som jag skulle kunna börja tycka om ännu mer än vad jag redan gör. Han är en fin vän. Potentiellt pojkvänsmaterial.

Jag drömmer om kärleken. Kärlek på riktigt, sådär så att man verkligen spricker. Så att man lever på kärlekspirret i flera dagar. Kärlek utan gränser, ömma kyssar, vilda nätter...

Men å andra sidan så vet jag att jag inte kan tillåta någon annan att röra min kropp. Och det grämer mig. Det hindrar mig. Jag tänker mig att när jag väl hittar rätt person så kommer det där inte spela någon roll, då kommer det gå bra med beröring. Men å anda sidan, varför skulle det bli någon skillnad, det är ju hos mig problemet sitter. Inte i någon annan.