Sprang ~4 kilometer på 25 minuter nyss. Det är en minut bättre än igår. Ungefär.
Måste för tusan skaffa mig en träningsklocka. Så jag får veta tiden exakt.
Vill ju alltid vara snabbare än sist. Det är ett driv.
Måste bli bättre.

19:30
Varit ute och sprungit nyss. Samma runda som i lördags (+/- 150 meter kanske) men ungefär 2 minuter snabbare. Sprang mer idag än vad jag gjorde sist. Det var några andra som var ute och sprang som kom från en avtagsväg och sprang i min riktning. Hade dem framför mig på slutet - blev sjukt peppad att hålla uppe farten tack vare dem. De var snabbare än mig dock, men jag stretade på. Jag kunde ju inte vara sämre. Alltså stanna och gå, även om jag seriöst höll på att dö.

Ska göra mina vanliga träningsvideor nu.
8 minute LEGS
8 minute BUNS

19:55
Stretchar. Borde egentligen ha gjort en del situps också, men gillar inte att göra situps när jag har mens. Vilket jag har nu. Fuck. Aja, svetten rann efter träningsvideorna ovan. Good!

Nu ska jag inte äta nåt mer ikväll. Bara té = 0 kcal. Eller typ 1,5 kcal eller nåt, men det är så lite, det brukar jag inte räkna med. I alla fall inte dagar som denna då jag inte har räknat kalorier alls.

Skinny, here I come!

Tung i huvudet. Trötta ögon. Orkar inte tänka.

Jättenervös inför vägningen imorgon. Kommer hata mig själv för evigt om jag inte gått ner. Menar, hallå, vars är självkontrollen?! Får inte ha gått upp. Får inte ha gått upp. Får inte ha gått upp.

Mina mål länk
Jag har i alla fall klarat målet att inte äta mer än 3 måltider idag. Frukost, middag och kvällis blev det. Sjukt dåligt att äta så sent på kvällen men jag kom inte undan det. Jag har inte gått någon promenad, däremot cyklat 1 mil och gjort styrketräning på rummet. Fyllt upp mig med Allevo Fiber+ har jag gjort - check. Och stå istället för att sitta /slash/ alltid sprattla med benen eller vicka på fötterna när jag har legat ned eller suttit.

Helt okej dag ändå. Men bättre kan jag!!
{ F E T T O }

Känner lukten av blåbärspaj. Är det bara jag som tror att kalorierna kan ta sig in i kroppen även via lukt? Well, I think so. Satt på bussen en gång och framför mig satte sig en man med fetaste hamburgermenyn i knät. Det var olidligt.

Vill bara gå ner, ner, ner i vikt. NER.

Jag är för frisk för att bli inlagd.
Men för sjuk för att fungera normalt här i världen.

Snart 19 och har aldrig haft jobb, kommer säkerligen inte ha något heller. Orkar inte med sånt. Är för sjuk för sånt. Men för frisk för att ha en anledning att på heltid kunna fokusera på att må bättre. Istället blir det halvdant gjort och det drar ut på tiden. Om det ens blir gjort över huvud taget. Kan inte direkt säga att jag känner mig friskare nu än för ett år sedan. Oh no, verkligen inte.

Vissa dagar tänker jag att det vore bättre att väga 42 kilo och ha BMI 15. För då skulle det synas på mig att jag var sjuk, då skulle jag ha en anledning till att aldrig haft jobb, exempelvis. "Ja, men det är ju för att hon är och har varit sjuk". Nu tror folk att jag är som vem som helst, klarar allt och mer därtill. Nä, det gör jag inte. Jag är en vek liten flicka som inte alls har hunnit bli den jag ska bli, för jag har varit upptagen med att räkna kalorier. Men det är det ingen som ser. Alltså finns det inte.

Vore SÅ mycket enklare om jag droppade till 42 {JA men för i helvete, gör det då!!} för då skulle jag bli inlagd och då har jag en FET anledning till att vara efterbliven som jag är nu.
Life sucks...

...är snart 19 år
...har aldrig haft ett jobb
...kommer måsta gå 4 år i gymnasiet
...läser ca 50% denna termin men orkar ändå inte med skolan
...äter anti-psykotiska, anti-depressiva och lugnande mediciner
...är smått intresserad av en kille som låtsas som att jag inte finns
...ligger på IG-gränsen i en A-kurs
...har färre och färre nära vänner kvar
...depression är min granne
...jag är ful, fet och grotesk {inte konstigt att han inte vill veta av mig}
...kan inte ens göra något så basalt som att äta normalt
...är inne på mitt tredje år inom psykiatrin
...firar 4 år tillsammans med ätstörningen till sommaren
...sover på helt fel tider
...är helt jävla misslyckad

Gråter tårar. Livet... varför?
Anna, du må vila i frid.

Jag måste gång på gång intala mig själv att jag ska inte dö. Jag - ska - inte - dö. Ändå är jag i dessa stunder rädd för att jag ska göra en felaktig handling och att det ska sluta på ett sätt ingen vill det ska sluta. Inte ens jag.

Men psykisk ohälsa. Det är inget man har kontroll över.

Fläskberg.. Har ätit frukost, tårta, chokladbollar, middag, mer chokladbollar, american cookies, ännu mer chokladbollar, en bulle, juice.... Har seriöst vandrat från kalas till kalas, bara mer och mer go'fika. Fyfan.

Imorgon, skollunchen. Ska äta jättelite. Vi har besök från, ehm.. ...södra Sverige {Hej jag är en anonym jävel, vill inte avslöja för mycket...} i klassen under ett par dagar, vill inte visa hur fet och glupsk jag är inför dom. Pyttelite skollunch - blir en enkel match, maten är ju inte direkt god så.

Men helgen har varit sämst, bara en massa jävla mat.
Egentligen vet jag inte riktigt vad jag ska skriva mer. Jag känner mig bara så jävla grotesk nu {men som om det vore en nyhet? Nej} och skulle vilja trycka på en knapp och hips vips väga 15 kilo mindre. Fast, om det vore så enkelt så skulle alla vara pinnsmala. Men nope, det krävs diciplin för att nå dit. Och OM jag ska nå dit. Förr eller senare.

Loggade in och tänkte publicera ett fjuttigt inlägg. Slutade med en make over av headern. {Tryck F5} Det är jag på bilden, plus lite redigering. Vet dock inte om jag gillar den. Fast den hör ihop med namnet. Razors in darkness.

Dock var det länge sen jag behövde ta till några razors. Hade fetaste impulsen för några dagar sen men jag lyckades hålla tankarna på annat håll. Rätt bra, jag har nog med ärr redan..

Men det är mycket som gnager inom mig. Jag har dragit ned ännu mer på skolan, men ändå orkar jag inte med dagarna. Jag vill stänga in mig och aldrig se dagens ljus, men då pajjar jag min praktikplats och det vore inte det bästa. Jag har hittat den perfekta killen men han vill inte hitta mig. Snart tar man studenten, men guess what, jag åker dirre tillbaka till skolbänken efter sommaren. Hej, 4 år på gymnasiet är min grej det. KUL. Det brukar kännas okej med fyra år, men nu känns det bara bajs. LIVET SUGER.

Jag vill bara stänga in mig, svälta mig smal, bli perfekt och sen kanske leva livet. Kanske. Jättekanske om jag ska vara ärlig. Troligtvis kommer jag inte vilja det, inte ens när jag är smal. Men what to do, har man blivit tilldelad ett skitliv så..

Balle, jag har ångest. Det märks i hur jag skriver. Orden bara matas fram av sig själva. Jag skriver före och tänker efter - så mycket ord finns i huvudet på mig nu, när jag har ångest, så att jag inte hinner tänka i samma takt som de produceras. Ingen, ingen, ingen läser detta dravvel, men är är väl kul att läsa om 20 år. NOT. Jätteroligt att läsa om mina icket exsiterande roiga tonårsår. Jätte.

Jag är så jävla miserabel. 18 år och käkar anti-psykotiska, anti-depresiva och lugnande som om det inte fanns någon morgondag. Nästan. Vi höjde min dos lugnande idag i alla fall. Ah, roligt. Intresseklubben antecknar. SHIT, sluta babbla!! Kan ni förstå vilken röra det är inom mig? Kanske, kanske inte. Men who cares?

Hej mina två läsare, typ..

Jag är inte på humör. Jag skulle kunna vara, men det snurrar i skallen. Svälta, hetsa, fasta, banta, överträna, kräkas eller dö? Det är frågan. Att vara eller att inte vara. Pladder, pladder - jag får inte tag på orden!

Jättehärlig promenad på 1 timme tidigare idag. Eller ja.. Det började med musik i kärlekens tema {snälla lille pöjk, se mig} samt ett öppet och glatt sinne. Slutade med att jag lyssnade på låten Waltz Moore på högsta volym, stressade steg, frånvarande blick, andan i halsen och tankarna på fettet. Ångest.

Ska det börjas igen? Denna matångest. Ja.
Flera veckor utan denna ångest, varför kommer den tillbaka just nu? När saker och ting ordnar upp sig och jag faktiskt började tycka om livet lite i alla fall. Jag tänker; "Detta måset vara mitt öde - ständigt förföljd av min ätstörning".

For the first time så gruvar jag mig inför skolan imorgon. Jag brukar älska skolan. Jag brukar älska stämningen och andan i hela skolan, brukar älska att ha vänner i andra program, älska att ha underbara vänner i sin egen klass... Jag brukar alltid bli på bättre humör när jag är i skolan. Ta fredagen som exempel. Det var hur härligt som helst att komma till skolan igen.

Men nä, nu känns det bara... ångestladdat. Oroar och gruvar mig inför allt. Jag kan som inte riktigt sätta fingret på det och specificera vad det egentligen är jag oroar och gruvar mig inför, men det faktum att jag ska till skolan imorgon, det känns inte bra.

Åh, hatar ångest på natten. Fara till skolan? Inte fara till skolan?

SÅÅ lycklig! Mina jeans passar igen! Har ingen våg, men gissar att jag gått ned cirka 5 kilo iallafall. YEEY! But it's not over yet. Ska gå ned minst 5 kilo till. Minst. Fetto...

Festen sög. Den var trevlig medans A var där, men när han for fanns det egentligen ingen anledning att stanna. Fast jag stannade ändå. Tänkte väl att.. att det -kanske- kunde hända nåt roligt. Nope, I was wrong.

Det kändes inte som att jag fejkade glädjen och skratten ändå, det var ju faktiskt liite kul trots allt. Men när jag gick ut från huset och skulle hem - då jag inte behövde skratta, vara speedad eller tycka att saker och ting var roligt bara för att passa in, nä då kändes det sämst.
Kände ångest › B a r a  å n g e s t .

Och jag drack inget = jag litar på det jag upplevde / kände är sant.

Turduvorna, FUCK THEM säger jag bara. Så jävla respektlösa dem är. Rätt framför face'et på mig, strular och har sig. Sen gick de tack och lov upp på sovrummet, but still. Till och med de andra tyckte dem var respeklösa mot mig när de gjorde så...

Skulle kunna skada mig nu. Har inte skurit mig sen i oktober kanske, men nu känner jag verkligen suget. Shit. Får inte. Kommer få mer ångest då. Vill. Vill. Vill...

Jag känner inte alls att jag hör hemma på samma sätt i klassen längre. Verkligen inte bland tjejerna iallafall. Beror delvis på att jag är i skolan så sällan, att jag missar det som är "on topic" gällande skolan, men nä, jag känner inte att.. Det känns som att jag antingen är ett steg före, eller ett steg efter dem. Som att jag är från en parallell värld. Vi talar inte riktigt samma språk längre. Det är synd, för det är fina människor. Och det är synd, för jag känner mig oönskad.

En grej.. Två tjejer i klassen har varit utomlands i ca 1 månad nu, båda två av dem har varit dem som stått mig närmast. Nu när de har kommit hem så skriver de på sina bloggar och som statusuppdatering på Facebook saker i stil med "Åh, nu är jag hemma! Saknar värmen, men det är kul att träffa mina favoriter - Namn, Namn, Namn, Namn och Namn rabblar upp halva klassen, har saknat er!" SJÄLVKLART är inte jag en av de saknade. Thanks alot...

Imorgon {idag, kolla klockan..} ska jag på fest hos en i klassen, en av de tjejerna som var utomlands. Turduvorna ska dit också. Det spelas upp scenarion i mitt huvud..
» Jag går in i ett annat rum i hennes lägenhet och där står de med tungorna i varandras halsar.
Eller...
» Dem två sitter i soffan och är happy and enjoying the moment. Jag sitter inne på toan och grinar.
Eller...
» Min favorit - Jag ger dem båda mördarblickar och de två känner skuld och jag går därifrån med en vinst, tjoho!

Jag hoppas såklart på att det sista ska hända, men mest troligt är det nog att alternativ 2 händer. De lever livet och jag grinar tårar.

F U C K
Livet är hårt.

02:43 - vaken mitt i natten, kan inte sova.

Seriöst, vad är mitt jävla problem? Varför kan jag inte sova på natten och vara vaken på dagen?! ÅÅH, blir så jävla less på mig själv. Istället för att sova så ligger jag och oroar mig över saker och ting, tänker för mycket, gråter lite skvättar här och där... Och sen är jag så dyngtrött på dagen att jag powernappar.
F a i l

Har ätit som en jävla häst idag. Skämmes.

Imorgon börjar jag skolan igen. Om jag kommer upp i tid vill sägas. Har sovit till ~ klockan 14 de senaste veckorna. Så hejja mig! Jag har dock bara träningspass på skolan imorgon, thank god for that, behövs! Fast, då kommer jag vara hungrigare än dessa dagar då jag mest bara sovit. Gäller att skärpa sig alltså.

Åsså är jag orolig över hur det kommer vara att träffa mina käraste {not} klasskompisar som under lovet har hookat up med varandra. Ex'et och hans nya / min kompis. Känner mig så sviken av henne, plus, hon har inte sagt ett enda ord till mig om nånting alls. Fult, seriöst.

Ja, åsså lamporna. Vet inte alls hur det ska gå, kan ju inte hålla på och släcka lamporna i hela skolan. FUCK. Åh, less...

I'm so fucking miserable. Jag kan inte ens kontrollera maten. Så jäkla dåligt av mig. Ont i magen nu, vet, det är inte värt det.. Mat alltså. Imorgon ska jag svälta mig igen ♥
J ä v l a ä c k e l d u m å s t e b a n t a d i n f u l e f a n

Skola om två dagar ingen. Taggar INTE. Sover på dagarna och är uppe på nätterna, hur ska det gå att då stiga upp klockan 07:00? Pallar inte träffa kompisar, inte vara social, än mindre göra skolarbete. Skolan kan ta sig.

Sen börjar jag oroa mig för att det är någon eller något som spionerar på mig, genom lamporna. Kartlägger mitt liv. Ska göra något hemskt mot mig. Vågar inte ha på lamporna numera, då kan dom inte spionera på mig...

Internet går segt som fan. Jag är fet som en jävla kossa. Livet är sämst. Tack och hej.

Försökte skriva nåt djupt inlägg om att jag känner mig tom på insidan, men att jag samtidigt har så mycket där inne som måste ut. Och att jag inte vet hur jag ska få ut det. Men jag är så jäkla off så jag bara spårar när jag ska berätta, säga eller göra något. Seriously?! AAH!

På riktigt, jag skulle behöva en FET dos med ångest, skrik och gråt. Det är då som saker löser sig för mig. Hur absurt det än låter.
GLHF, vi ses.